En tid av förändring

Hejsan alla trogna läsare. Har haft ett hektiskt år och har tyvärr inte hunnit skriva så mycket som jag kanske skulle ha viljat. Tänkte i alla fall meddela att bloggen kommer att förändras en aning. Vi skall nämligen flytta till London och jag skall börja jobba på ett litet bryggeri. Logiskt nog så tänkte jag att öl-bloggen kan växa med mig så i fortsättningen kan man även vänta sig inlägg om det dagliga livet i ett bryggeri ur en öl-bryggares perspektiv. Jag kommer givetvis att fortsätta med att göra recensioner av olika nya och häftiga öl men kanske inte lika ofta som tidigare. Vill man följa med vilka öl jag dricker och mina åsikter om dem on-the-go så är det bara att ladda ner Untappd i en smarttelefon nära dig. Mig hittar man ganska lätt genom att klicka här. Så med det här inlägget går vi mot nya tider, nya utmaningar, nya äventyr och framförallt nya öl! Skål!

10 000 visningar - Bäst hittills?

Äntligen har bloggen nått 10 000 visningar, någonting jag personligen inte trodde att skulle vara möjligt. Så kanske det är dags att ta en titt på vad som har varit bäst hittills! Tack för er kärlek, det kommer mera, jag lovar.

Bästa Öl: Tactical Nuclear Penguin Beer

Bästa Lager: Mac's Gold

Bästa Ale: Brewdog 5.A.M. Saint

Bästa Vete: Paulaner Hefe-Weizen

Bästa Säsongs Öl: Summer lightning

Bästa Inhemska: Keisari Elo Wehnä

Prince of Darkness:  Aldaris Porteris

Bästa Engelsman: London Pride

Bästa Belgare: Gouden Carolus Classic 

Bästa Smaksatta Öl: Rogue Hazelnut Brown Nectar

Det Sämsta av de Sämsta: Budweiser

Fuller's 1845 - Klassiskt gott

Fuller's 1845 är ett öl som skapades för bryggeriets 100-års jubileum 1995. Ölet får mogna 100dagar innan det sätts på flaska och går ut till försäljning. När ölet buteljeras tillsätter man lite jäst så att ölet genomgår en andra jäsning på flaska.

Ölet är kopparbrunt och aningen grumligt på grund av jästen i flaskan. Det doftar massor om det här ölet och man kan känna av kakao, appelsin, en fruktighet som påminner om champagne samt aningen rök.

Smaken är komplex och torr med nyanser av choklad, toffe, appelsinskal och kaffe. Ölet kan beskrivas som ordentligt beskt, men det besitter även en väldigt vacker knäckighet. Det här ölet är en lyxigare version av den klassiska engelska bittern och sitter väldigt bra i min mun. Jag han aldrig tänka på mat med det här ölet för jag var för upptagen med att njuta av den upplevelsen det är att dricka det här ölet. Ett måste för alla öl-älskare. 4,5/5

Inköpsställe: Alko

Pris: 3,98€

Typ: Ale

Alc. vol: 6,3%

EBU: 42

Fuller's IPA - En gammal indian

Fuller's IPA är en bärnstensbrun India Pale Ale som väger in på 5,3% alc. vol. Den bildar ett medel långt skum.

Doften är ganska fruktig med toner av lövskog och honung.

Smaken domineras av en kraftig humlebeska som backas upp av en hel uppsjö tropisk frukt,man kna även känna av någonting örtigt. Örtigheten påminner en om färsk lakrits. Ölet är även fylligt och maltigt och kan upplevas som aningen kexigt. Överlag så är det här ett öl i väldigt bra balans och borde vara en referenspunkt för alla när man pratar om IPA. Tyvärr så finns det flera moderna IPA's som är godare och mer spännande att dricka än Fuller's klassiska IPA. 4/5
Inköpsställe: Alko
Pris: 3,70€
Stil: IPA
Alc. vol: 5,3%
EBU: 37

Öl som dessertdryck - Ett Examensarbete av Christoffer Tuominen

Om det är någon av mina kära läsare som vill läsa mitt examensarbete om öl som dessertdryck så går det hitta genom att följa länken. Arbetet är synnerligen intressant och välskrivet om man själv får kommentera.

ÖL SOM DESSERT DRYCK

Boddingtons Pub Ale - En pub hemma?

Boddingtons är ett av dom där bryggerierna som vill göra det möjligt att kunna avnjuta en smooth ale hemma i dit vardagsrum på ett sådant sätt att smakupplevelsen skulle vara den samma som på pubben. De enda som hittills har lyckats med det är Guinness och Murphys... Så får se hur det går för Boddingtons.

Då man häller upp ölet ser alting lovande ut. Det har en fin gyllene färg och bildar ett ordentligt tätt och långlivat skum.

Dofterna är inbjudande. De kan beskrivas som fruktiga men aningen blommiga och örtiga. Man kan urskilja en doft av lösgodis och honung. So far so good

Men det är på smaken det faller. Smaken är något metallig och maltig med en stadig beska och en svag arom av kaffe stiger fram. Munkänslan är len, men ölet känns även vattnig, smakerna är odefinerbara och det enda intrycket som man lämmnas kvar med är en sur eftersmak. Igen ett tappert försök till att försöka leverera samma produkt till hemmet som man levererar till pubben. Bra idé men inte så lyckat. 2/5

Inköpsställe: Test produkt från Servaali OY
Pris: ?
Stil: Ale
Alc. vol: 4,7%
EBU: 26

Wadworth Swordfish

Wadworth hör hemma vid Northgate Brewery i den lilla staden Devizes i Wiltshire. Öl har man bryggt sedan 1875. Det var Henry Wadworth som startade företaget och dag kommer man ihåg honom genom ölet Henry's IPA.

Jag har den här gången testat Swordfish. Swordfish är ett mörkt kopparbrunt säsongs öl som finns till försäljning mellan November och April. Det har en subtil arom av rom och söt toffe. Det är ett väldigt lent öl som har en tydlig sötma och är fylligt. Smaker som är lätta att hitta är torkad frukt och skärgårdslimpa samt en distinkt smak av mörk rom och rörsocker. Passar fint med vilt och andra traditionella hösträtter. Ett spännande öl som dock försöker göra lite för mycket 3/5.

Pris: £1,80
Inköpsställe: Northgate Brewery
Typ: Real Ale
Alc.vol: 5%
EBU: ?

Newcastle Brown Ale - En klassiker

Newcastle Brown Ale lanserades 1927 för att konkurera med den omotligt populära pale alen. Newcastle är en blandad dryck. Man blandar en stark mörk ale med en ljusare enligt ett hemligt recept. Idag bryggs ölet i Tadcaster av Scottish & Newcastle och är den mest sålda flask alen i Storbritannien.



Till färgen är ölet bärnstens brunt precis som namnet berättar. Det bildar ett medellångt beiget skum. Dofter som man kan märka är toffe, kex, kakbotten och en tydlig arom av karamell malt.

Texturen är krämig och väldigt mjuk. Man känner även här toffe nyansen, ölet är aningen sött. Det är ett fylligt öl som ändå är lätt och bjuder på fina toner av karamell och sirap. Newcastle Brown Ales egna slogan "The lighter side of dark" passar väldigt bra för att beskriva upplevelsen. Litet minus för att flaskan är i klart glas som int är det bästa för öl. 4/5


Inköpsställe: Alko
Pris: 2,36€
Typ: Brown Ale
EBU: 16
Alc. vol: 4,5%
Var gjordes testet: Hemma på Åland

Ridgeway - En lätt IPA

Ridgeway Brewing är ett bryggeri som ligger i Reading, Oxfordshire, UK. Och mycket mera info går det inte att hitta. Bryggeriest för finländare mest välkända produkter är Ridgeway IPA och High and Mighty.

Då Ridgeway IPA hälls upp presenterar sig ett gyllene oranget och grumligt öl med en generös skumkrona sig. Doften har inslag av persika, gräs, örter, kex, mango och ananas. Doften kan bäst beskrivas som fruktig och kryddig.

Smaker går i samma bannor. Man har lite malt som följs upp av en fin, lång och skarp beska. Ölet är förvånande lätt och uppfriskande. Det stiger fram toner som påminner om blodgrape och rök.

Ölet är en riktig trevlig liten IPA som tyvärr inte överraskar någon. Dels bjuder ölet inte heller på något speciellt. Ett bra inkörs öl för den som är ny i Ale världen. 2,5/5






Inköpställe: Alko
Pris: 3,98€
Typ: IPA
EBU: 40
Alc. vol: 5,5%
Var gjordes testet?: Hemma på Åland

Samuel Smith Oatmeal Stout

Samuel Smith ligger i Tadcaster i Yorkshire och är Yorkshires äldsta bryggeri och är grundat redan 1758. Bryggeriets alla öl är vegan vänliga och de mest kända produkterna är Oatmeal Stout och Old Brewery Bitter.

Oatmeal stout bryggs med en tillsats av havremalt. I början gjorde man detta för att tillverka näringsrika öl. Oatmeal stouten var väldigt populär på grund av att den var aningen sötare och mindre bitter än den vanliga stouten. Produktionen tog dock slut under första världskriget. Så sent som 1980 började Samuel Smith producera sin Oatmeal Stout igen. Till sin färg är den kraftigt mörk brun, nästan helt svart, opak. Den bildar ett livskraftigt, tätt skum. Då man doftar på ölet hittar man fina toner av maltbröd, honung, havreflarn, cola och plommon. Då man dricker ölet märker man att det är väldigt lent med en liten bäraktig syra. Man känner igen en söt sirapig smak som är väldigt fräsh som sedan går över i en knäckig och örtig sensation. I eftersmaken hittar man subtila toner av kaffe och kakao.
Ölet skulle passa perfekt med fisk på maltbröd, havre flingor med bär/torkad frukt eller en smulpaj. Perfekt med en Stout så här till St.Patricks Day 4/5

Inköpsställe: Alko
Pris: 3,92€
Typ: Oatmeal Stout
Alc.Vol: 5%
EBU: 36
Var gjordes testet: Hemma på Klinten

Bishops Finger - There's always time to squeeze in a Bishops Finger

Shepherd Neame stoltserar med att vara Stor-Britaniens äldsta bryggeri. Bryggeriet är grundat 1698 och ligger i Faversham i Kent. Deras mest kända produkter som nått våra breddgrader är Spitfire och dagens test-öl Bishops Finger.

Bishops Finger är en traditionell Kentish Ale som av någon underlig orsak är väldigt populär i Sverige. Till färgen är den nötigt brun som så många ale. Då man lätt sniffar på ölet hittar man överraskande nötiga toner som flyter ihop med någonting som värkar aningen bärigt och maltigt. Det här skall bli ytterst intressant att smaka på...
Då man fuktar strupen med detta Ale känner man en beska som högst antagligen härstammar från en kraftigt rostad malt, det smakar helt enkelt aningen bränt. Den är som traditionell engelsk ale också aningen bitter. Men bitterheten går lika raskt, som en kronhjort som springer över en livligt trafikerad väg, över till att vara behagligt brödig med fruktiga toner. Ölet är väldigt komplext och man kan också känna igen citrus och kaffe i smakerna. Ölet kan lätt rekomenderas till en rostbiffsmacka med lite pepparrot. Inte den godaste Alen jag druckit men det är absolut inget fel på den heller, så 3,5/5 kan väl anses som rättvist?

Pris: 2,40 - 3,99€
Inköpsställe: Kesko/ Viking Line
Typ: Kentish Ale
Alc.Vol: 5,4%
EBU: 31
Var gjordes testet: M/S Mariella

Greene King IPA - A Proper Pint?

Greene King bryggeriet grundades år 1799 i Bury St.Edmunds i Suffolk. Bryggeriet är idag ett av dom största i England och står för 2-4% av öl försäljningen. Man stödjer även idrott och sponsrar t.ex. England Rugby, Cambridge United, Crusaders (Rugby League) och Mansfield Town. Kända öl från bryggereit är Ruddles County, Old Speckled Hen, Abbot Ale och Greene King IPA.

Ölet som vi skall bekanta oss med idag är Bryggereits IPA och det vann CAMRA's Gold Award 2004. Man använder bara lokala ingredienser då man gör den här IPAn.

Ölet har en fin bronsaktig färg och bildar en tät och långlivad skumkrona då den hälls ur flaskan. Den har en len aningen gräddig och maltig doft. Det doftar även lite vår om det hela. Då man får ölet i munnen har det en mjölkig textur och man anar små toner av honung som sedan följs upp av en maltig beska. Det som måster sägas är att ölet var en riktig hit med en sallad som sällskap men då man öppnade andra flaskan och skulle dricka ölet utan tilltugg blev det en riktig miss. Man märkte fort att ölet har svårt att stå själv och saknar karaktär. Detta kan bero på den relativt låga alc.vol som ligger på endast 3,6%. Den låga alkoholhalten räddar inte direkt ölet då det gör det i princip oanvändbart som sessions öl. Däremot kan man bra tänkta sig att servera det som ett förrätts öl med just en sallad. Njaah ett riktit swing and a miss öl. Undrar hur dom vann The Gold Award för i min mun är det här ingen vinnare. Så jag säger skärpning och ger Greene King en ynklig 2/5 endast på grund av att den förgyllde min ganska tråkiga sallad men sedan snabbt föll ner för trapporna.

Pris: £1,75
Inköpsställe: ASDA
Typ: IPA
Alc.Vol: 3,6%
EBU: 25-35
Var gjordes testet: Ash Gardens, South Marston

Summer Lightning!!! sscccchhhwiiiiing!

This is the story about the perfect pint and how it was discovered. Hop Back är ett engelskt micro-bryggeri som ligger i Downton, Wiltshire. Man brygger Summer Lightning, Crop Circle och GFB. Bryggeriet grundades av John och Julie Gilbert 1986 och man bryggde ölet vid Wyndham arms i Salisbury. Idag ligger bryggereit i Downton och äger 11 pubbar i regionen.

Drycken är gyllene då den landar i glaset och bildar inte så mycket skum, men det gör nästan ingen Real Ale. Då man lägger näsan i blöt känner man fina toner av citrus, nyklippt gräs, honung och persika. Om man efter detta känner sig tillräklit övertygad och vågar ta en klunk så kommer man att uppleva ett öl med en rejäl humle beska med smak av gröna äpplen som övergår i tropiska frukter på finishen. Ölet kan beskrivas som lätt och uppfriskande. Ett väldigt bra exempel på ett bra sommar öl. Ölet passar bra med Fajitas, grillat och sallader. Kan lungt säga att det här var sommarens positiva överraskning och det blir ganska enkelt 5/5. Ett av dom stopen jag njutit mest av i hela mitt liv! The Perfect pint? Maybe, at least it came pretty fucking close... (Förlåt om inlägget blev aningen kort och tråkigt, hade tyvärr ingen större inspiration till att skriva något mer idag.)

Pris: £3,75
Inköpsställe: Ox Row Inn, Salisbury
Typ: Pale Ale
Alc.Vol: 5,0%
EBU: mycket
Var gjordes testet: Ox Row Inn, Salisbury

Fuller's London Pride - Something to be proud of?

Fuller's är ett bryggeri grundat vid Griffin Brewery, Chiswick, London år 1845. Fullers äger även ca.365 pubbar, barer och hotell i och omkring London. Grundaren Anthony Fuller grundade även föreningen Independent Family Brewers of Britain. London Pride är mest känt för britterna som ett 4,1% fatöl men ölet säljs runt omkring världen som ett 4,7% pastoriserat flasköl. Det är även detta komplexa flasköl som jag stiftat en närmare bekantskap med. Ölet har en tilltalande gyllen brun färg men skapar tyvärr inte någon imponerande skumkrona. Då man doppar näsan i glaset märker man snabbt hur komplext ölet är och man blir överväldigad av dofterna som inkluderar Honung, Gräs, Malt och Surdeg. Komplexiteten fortsätter även i smakerna där man hittar en fin balans mellan humle beska och en ren fräsch bitterhet. Ölet är väldigt brödigt och man känner fina toner av Surdeg och Honung som övergår i väldigt vackert balanserade och inbjudande malt toner. Ölet känns även väldigt lent och aningen smörigt i munnen och kan beskrivas som fylligt. Kommer själv inte på någon maträtt som jag skulle kombinera det här med men kanske en fin köttgryta eller en paj. För mig är det här ölet som bäst precis som det är och det förtjänar verkligen 4,5/5. London you can be proud! Och snälla ni kom ihåg att inte våldta en så här vacker produkt med att häva ölet rakt från flaskan för då kommer det inte till sin rätta, ett stop eller en tankard rekomenderas varmt.

Pris: £3,30
Inköpsställe: South Marston Hotell (OBS! Finns att få i Finland i välsorterade KESKO butiker!)
Typ: Premium Ale (Bitter
Alc.Vol: 4,7%
EBU: 30
Var gjordes testet: Club Cottage, South Marston, UK

Wells Bombardier - En engelsk skatt

Denna bitter bryggs av Wells, samma bryggeri som brygger Waggle Dance som jag tidigare har bekantat mig med. Det som dock är värt att nämna om Bombardier är att ölet är English Heritages officiella öl. Vid tillvärkningen får man endast använda engelsk malt, humle, jäst och vatten. Ölet går att få tag på både i flaska och på burk dessutom finns det tillgängligt på fat som Real Ale.
Till färgen är ölet mörk coppar och bildar en fin tät, liten och långlivad krona. Då man sticker näsan i glaset och doftar kan man hitta fruktighet som påminner om torkade frukter, mjuka malt toner, grädd cola, gräs och en lätt metallisk doft. Smakerna spelar ganska bra ihop med dofterna först känner man det fruktiga som sedan snabbt förvandlas till väldigt bittra och krispiga sensationer. Balansen mellan beska och maltighet kan man säga att är på plats. Ölet ger även ifrån sig peppriga och kryddiga toner. Passar garanterat bra till äkta engelsk "pub grub" och KÖTT! Jag har haft turen att få smaka på både flask versionen som ligger på 5,2% och Real Ale versionen som ligger någonstans kring 4% alc.vol. Och jag måste säga att jag föredrar Real Ale versionen. För engångs skull är smakupplevelsen bättre i ölet med lägre alkoholhalt. För mig är bombardier en bitter som är lite bättre än den grå massan på grund av att den faktist förtjänar namnet bitter då den är extremt besk och bitter. Flask versionen får 3,5/5 och Real Alen får 4/5

Pris: £4 (4x225ml flaska) / £3,20 (Pint of Real Ale)
Inköpsställe: Sainsbury's / The Camden Eye
Typ: Bitter
Alc.Vol: 5,2% / 4%
EBU: Not a clue, inte ens intensivt användande av google gav resultat
Var gjordes testet: Club Cottage, South Marston, UK / The Camden Eye

Marstons Old Empire IPA - Gammalt men gott

Marstons bryggeri ligger i Burton upon Trent och staden blev väldigt känd under 1800-t för att brygga den bästa ölen för export till Indien. Man använde väldigt mycke humle samt lät ölen åldras i ekfat så att den skulle klara av seglatsen till Indien. Ölets färg är mörk koppar och det bildar inte så värst mycket skum. Då kapsylen flygit av och ölet blivit upphällt fylls näsan med en stark humle arom med toner av vått gräs. Ölet är såpass bittert att det känns som om man skulle ha en liten tomte inne i munnen som vrider om kinderna på en. Man hittar friska toner av appelsinskal och grapefrukt i smaken. Dessutom får man en fint balanserad örtighet och humle på efterslängen Fy fan va gott det är! Alkohol styrkan på 5,7% hjälper till att lyfta fram citrus aromerna då munnen väl vant sig med bitterheten. Efterbeskan är lång och behaglig och smakerna utvecklas ytterligare i munnen. Dessutom är det inte så mycket kålsyra villket gör ölet aningen mjukare än vanlig flask IPA, detta bidrar till att höja drinkabiliteten. Har dock svårt att säga till vad man skulle kunna dricka ölet då det har väldigt starka smaker som lätt kan ta över. Kan passa fint med en hemma gjord burgare med lite rosmarin i smeten. Jag skulle rekomendera att använda ölet i tillagningen av en köttgrytta typ Cornish Beef stew med mycket örter. Det här ölet får 5/5 måste säga att jag har ännu inte stött på en så här behaglig IPA.

Pris: £2,02 / 3,68€
Inköpsställe: Sainsburys / Alko
Typ: India Pale Ale
Alc.Vol: 5,4%
EBU:31
Var gjordes testet: Club Cottage, South Marston, UK

Wells Waggle Dance - Ett Bi-sting

Wells hör till Wells and Young och de brygger en hel massa öl. Waggle Dance är dock något alldeles speciellt... Det är en öl osm görs som en pale ale men man tillsätter lite organisk syd-amerikansk honung för att locka fram fruktigheten. Skummet är långt, rikligt och väldigt tätt. Färgen är väldigt... jaa-a... lik honung, vilket i och för sig är logiskt. På näsan märker man lätt gräsighet, rikligt med citrus och gröna äpplen och aningen blommig toner. I munnen märker man att man använt en pale ale som bas det är väldigt torrt och krispigt man känner av att det använts rikligt med humle. Men samtidigt är den fruktig men honungen känner man av endast en kort stund på eftersmaken.Det som dock förvånar en mest är att ölen inte alls är söt som man skulle tro då man har med honung att göra. Men i vilket fall som helst så passar ölen väldigt bra i min mun och kan dessutom med fördel rekommenderas till både söta och salta snacks. Detta är en öl som sitter väldigt bra i min mun och dessutom vill jag höja en skål för den otroligt estetiska flaskan. 4/5 jävla gott!

Inköpsställe: Sainsbury's
Pris: £1,93
Typ: Golden Ale
Alc.Vol: 5%
EBU: 35
Var gjordes testet: Hemma i The Club Cottage i South Marston

Courage Best - Real Cask Beer Made In England

Då var det dags för den första öl-uppdateringen från England. Var ute och gick i byn idag och råkade hitta den lokala pubben The Carriers Arm och bestämde mig för att gå in och avnjuta en Pint. Vid disken bestämde jag mig sedan för den lokala Courage Best Bitter en Real Bitter Ale som dras upp från sitt träfat med handpump. Courage Best har bryggts i 200år har en alkohol styrka på 4% och finns endast tillgänglig i sydvästra England. Courage Best är även rugbyälskarnas favorit eftersom de sponsrar de största klubbarna i området nämligen Plymouth Pirates och Exeter Chiefs.

Jag fick ett stop fyllt ända upp till kanten enligt äkta Engelsk maner. Engelsmännen vill nämligen ha sina stop fulla med minimalt med skum eller froffing som dom kallar det. Detta är en kunskap som jag ännu inte lyckats bemästra under mina 5 timmar bakom bar disken på Hotellet, hoppas man lär sig. En lokal bonde John har redan förbjudit mig från att hälla upp hans öl då han tycker att det blir för mycket skum i stopen som jag gör. Anyway, det lilla skummet som fanns på mitt stop var tjockt och långlivat och lämnade fina ringar i glaset då man drack. Till färgen är ölet mörk bärnsten. I doften kan man hitta gröna äpplen, malt och friska fruktiga toner. Då man får ölet i munnen märker man att det är äkta färsk-vara eftersom det helt saknar kolsyra. Vi i norden är vana med kolsyra nånting som mest används som konserverings medel här i England. (Engelska fat-öl av typerna Stout, Bitter & Ale är sällan kolsyrade.) I ölet hittade jag en maltig smak med mycket humle och toner av persika. Ölet hadde en gemytlig efterbeska som var aningen söt och relativt lång. Ölet får 3,5/5 och upplevelsen 5/5.

Inköpsställe: The Carriers Arm, South Marston, Wiltshire, UK
Pris: £2,55
Typ: Bitter Cask Ale
Alc.Vol: 4%
EBU: -
Var gjordes testet: The Carriers Arm