Mr.Sno'Balls

Harviestouns är ett Skottskt bryggeri som är grundat 1985. Bryggeriets mest kända produkter är Bitter and Twisted och Old Engine Oil. Bryggeriet ligger i Alva men då det grundades låg det i Harviestoun nära Dollar.

Mr.Sno'Balls är bryggeriets julöl. Det har en röd-brun färg och bildar ett medellångt lätt brunt skum. Då man doftar på ölet känner man igen dofter som nybakad limpa, citrus, gröna äpplen och hö.
Smaken är både maltigt bitter och söt samtidigt, och humle aromerna som påminner om citrus slår till lite senare. Man finner lätta toffe aromer, sirap och svartbröd som följs upp av en rejäl beska. Ölte har även någonting som påminner om kex. Det här är riktit gott och kan matcha julskinka, sill och jul-limpa riktit bra. Det finns en sötma som förekommer i alla de nämnda rätterna som spelar fint ihop med maltsötman i ölet. Dessutom är ölet tiräklit bittert och krispigt för att skära igenom fett. Ypperligt julöl 4/5 och God Jul!



Inköpsställe: Stockmann / K-market
Pris: 3,50 - 3,99€
Typ: Seasonal Ale
Alc.Vol: 4,5%
EBU: 20-30
Var gjordes testet: Björkvägen, Borgå

Bavaria 8,6 - Super Strength Dutch Lager

Eftersom Julen närmar sig är det dags att ta en titt på en lite mer sprit stark lager som sägs vara bra med julmaten. Bavaria 8,6 väger in med hela 7,9% alc.vol, så de här är inget för dom med svagt hjärta. Intressant är att ölet bryggs i Holland men heter Bavaria. Och så har vi de där med 8,6 när vikten ligger på 7,9% alc.vol. Här e int allt rätt!

Ölet har en fin gyllengul färg och bildar ett gräddigt skum. Precis vad man kan förvänta sig av en helmalts lager. Det är ungefär här det positiva slutar. Då man doftar på ölet känner man tydliga toner av lavendel, kemikalier och fönsterputs. Till smaken är ölet sött och spritigt. Det lämnar kvar en sorts hal och tvålig känsla i munnen som inte är värst behaglig. Det här ölet kan bara rekomenderas till folk som vill bli fulla fort och relativt billigt, om man tar sitt öl ens lite seriöst rekomenderas det att lämna Bavaria 8,6 kvar i hyllan... 1/5

Inköpsställe: Alko
Pris: 2,25€
Typ: Helmalts Lager
Alc.Vol: 7,9%
EBU: 18
Var gjordes testet: Högskolan På Åland

Lindemans Gueuze

Lindemans är ett familjeägt bryggeri som ligger i Vlezenbeek utanför Bryssel. Man brygger olika typer av lambic de mest kända i Finland är Kriek och Gueuze. Men man brygger också Framboise som är smaksat med hallon och en lambic som man smaksätter med persikor.

Gueuze är en speciell öl-typ som görs genom att man blandar ung lambic (1-år lagrad) med äldre lambic (lagrad 2-3 år). Eftersom den unga lambicen inte är färdigt jäst innehåller den fortfarande restsocker. Detta leder till att ölet fortfarande jäser då det tappats på flaska och på så sätt är det en levande produkt. Det som också är intressant är att traditionella humle smaker inte framträder i lambic på grund av att även humlet i ölen har genomgott en lagringsprocess.

Till färgen är ölet oranget och grummligt. Den bildar en medeltät men ganska kortlivad skumkrona. Då man doftar på ölet känner man en stark syra som påminner mycket om torr äppelcider. Man hittar även aningen citrus och lite gräs. Överlag ger den ifrån sig starka men fräsha dofter. Då man klunkar i sig av ölet blir man väldigt överraskad av syran i smakerna, det här smakar ju precis som engelsk cider var min första reaktion. Ölet är medelfylligt, torrt och fräsht.
Gueuze skulle vara klockrent en sommardag, känns alldeles för fräsht och uppiggande att klunka i sig så här i vintermörkret. Gueuze passar bäst för folk som gillar torra viner, traditionell cider, cava och champagne. Gueuze passer nog antagligen bäst som en aperitif men gör också väldigt bra för sig med fisk och skaldjur.
Helt klart ett av dom mest intressanta ölen Alko har att erbjuda i sitt standardsortiment och det blir en välförtjänt 5/5. Behaglig, annorlunda och lätt drucken.

Inköpsställe: Alko
Pris: 3,11€
Typ: Gueuze
Alc.Vol: 5%
EBU: 20
Var gjordes testet: Klinten

There Is No Santa!

Som ni mina kära läsare säkert har märkt är Brew Dog mitt favorit bryggeri. Så nu när de har gjort ett jul-öl tyckte jag att det skulle vara mer än passande att testa det.

There Is No Santa är en Seasonal Stout. Till färgen är den intensivt mörk brun och den skapar ett medellångt mjukt brunt skum.
Då man doftar på ölet hittar man de mest juliga av dofter. Vi har lite pepparkakor, lite glögg, lite nejlikor, lite kanel och lite chocklad. De här dofterna träder tydligt fram och avslöjar ett komplext öl.
Då man får ölet i munnen märker man ett smidigt öl som visar smak av pepparkakor, kanel och nejlikor. Dessutom har den en fin rostad maltig karaktär som bär upp kryddigheten i ölet. Man hittar även toner av mörk chocklad längre bak i munnen. Överlag är ölet väldigt behagligt, smidigt och lätt drucket. Lovar att det här stoutet kommer att vara en succé med desserterna på jul bordet. Så glad lilla-jul till alla och There Is No Santa får med sig 4/5 hem till Scotland.

Inköpsställe: Stockmann
Pris: 3,65€
Typ: Stout
Alc.Vol: 4,7%
EBU: -
Var gjordes testet: Klinten

Keisari Talvi

Keisari Talvi bryggs av Nokian Panimo som har en tendens till att döpa alla sina öl till Keisari. Ingen brist på självförtroende där inte. I vilket fall som helst så har vi redan talat om Nokian Panimo i ett tidigare inlägg som ni hittar här.

Dagens öl är ett Dark Lager i tysk stil. Ölet är ofiltrerat och är 6,0% starkt.
Då det slås upp i ett glas kan man observera en kaffe-brun färg och en vacker men aningen för kort skumkrona. Då man för glaset till näsan känner man mineraliga toner och någonting som påminner om gummi och bark. Man kan även känna igen en hostmedicins aktig örtighet.

Tar man en klunk av ölet är sannolikheten stor att man möts av en väl balanserad maltbeska som påminner väldigt mycket om beskan i kaffe. Ölet är robust maltigt med fina humletoner som kliver fram lite längre bak. Ölet är även kryddat med fenkol vilket lyfter fram kryddiga smaker som kan liknas vid anis och lakrits. Liten miss dock det här med fenkol eftersom det sätter ölet aningen ur balans. Dessa örtiga toner kliver fram när man börjar nå slutet av glaset och den ganska snälla kolsyrningen har dött ut.



Keisari Talvi kan beskrivas som ett medelfylligt öl med en kryddig sötma som möts upp av en robust maltbeska. Att para ihop det här ölet med mat är ganska lätt. Ört kryddade korvar, lådorna på julbordet, skinka och ägg skall alla nog känna sig ganska safe med vinter kejsarn. Som en helhet får kejsaren med sig hem en 3/5. Det motiverar jag med att den aningen generösa fenkols kryddningen sätter ölet ur balans och får det att utveckla en medicin smakande karaktär mot slutet av glaset.

Inköpsställe: Alko
Pris: 2,40€
Typ: Dark Lager
Alc.Vol: 6,0%
EBU: 30
Var gjordes testet: Borgå

Karjala Terva - Dags för comeback!

Jag vill börja det här inlägget med att be så hemskt mycket om ursäkt för att det har varit väldigt tyst här väldigt länge. Så där, nu när vi har fått den biten undanstökat kan vi köra igång med dagens test. Idag skall vi ta oss en titt på Karjala Terva. En finsk mellanöl som sägs ha en gemytlig smak av tjära.

Designen på burken är väldigt snygg och stilren. Produkten såg tilltalande ut i butikshyllan. Så den åkte ner i varukorgen på S-market. Väl hemma kunde jag observera att det är ett lager öl med 4,6%. Hällde upp ölet i ett glas. Noterade att färgen är precis den samma som hos vanlig karjala alltså guldaktig. De här var en liten överraskning hade förväntat mig något med bruna koppartoner på grund av den påstådda tjäran. Nu började man ana ugglor i mossen.
Skum fanns det inte mycket att tala om. Det lilla som uppstod var glest och kortlivat. Då jag doftade på ölet hittade jag lite vått gräs, rökiga toner, honung och en liten gnutta citrus.
Nu hade äntligen tiden kommit för att få fukta läpparna med vad jag trodde att skulle vara ett gott öl. Ölet slank ner och man kunde observera en sorts surdegs aktig smak med väldigt svaga rök aromer. Det fanns även en liten sötma men ölet var ju så förbaskat vattnigt och inte hittade jag ens en gnutta tjära i smaken. Det här ölet skulle ju ha haft potential att bli hur bra som helts! Men det här kan man ju inte rekomendera till någon eller någonting överhuvudtaget. Lätt den största besvikelsen i år. En rekomendation jag kan göra är att KÖP KARHU KORPISAVU istället! Årets flopp får med sig 1/5

Pris: 2,44€
Inköpsställe: S-Market Varuboden, Åland
Typ: Lager
Alc.Vol: 4,6%
EBU: -
Var gjordes testet: Kolonialvillan på Klinten

Murphy's Irish Stout

Murphy's är ett bryggeri som ligger i Cork och var självständigt tills 1983 då man köptes upp Heineken International.Bryggeriet heter idag Heineken Brewery Ireland Ltd. Man brygger Murphy's Stout och Murphy's Irish Red.

Murphy's är en dry stout med en hel-svart färg o den bildar ett väldigt tät och långlivat gräddvitt skum. Dofterna är väldigt typiska för en stout. Man hittar lite kaffe, aningen rostat bröd och dessa följs upp av en lätt doft av mjölkchoklad. Hela upplevelsen är väldigt stoutig av sig. Då man får ölet i munnen är det sammetslent redan här känner man av de rostade och kaffeaktiga tonerna. Kaffe smaken framträder dock som en beska som man ofta finner i pannkaffe. Överlag en väldigt lätt drucken öl som skulle komma till sin rätta med lättare desserter med kaffe och choklad. Aningen vattning för min smak. Personligen skulle jag välja en Guinness eller en Beamish före ett stop Murphy's. Murphy's passar dock ypperligt som sällskaps dryck då många andra stout kan vara för kraftiga och tjocka. An average stout for average people, perhaps? 2,5/5

Pris: 1,55€
Inköpsställe: Viking Line
Typ: Stout
Alc.Vol: 4%
EBU: -
Var gjordes testet: Robbans Crib

Bishops Finger - There's always time to squeeze in a Bishops Finger

Shepherd Neame stoltserar med att vara Stor-Britaniens äldsta bryggeri. Bryggeriet är grundat 1698 och ligger i Faversham i Kent. Deras mest kända produkter som nått våra breddgrader är Spitfire och dagens test-öl Bishops Finger.

Bishops Finger är en traditionell Kentish Ale som av någon underlig orsak är väldigt populär i Sverige. Till färgen är den nötigt brun som så många ale. Då man lätt sniffar på ölet hittar man överraskande nötiga toner som flyter ihop med någonting som värkar aningen bärigt och maltigt. Det här skall bli ytterst intressant att smaka på...
Då man fuktar strupen med detta Ale känner man en beska som högst antagligen härstammar från en kraftigt rostad malt, det smakar helt enkelt aningen bränt. Den är som traditionell engelsk ale också aningen bitter. Men bitterheten går lika raskt, som en kronhjort som springer över en livligt trafikerad väg, över till att vara behagligt brödig med fruktiga toner. Ölet är väldigt komplext och man kan också känna igen citrus och kaffe i smakerna. Ölet kan lätt rekomenderas till en rostbiffsmacka med lite pepparrot. Inte den godaste Alen jag druckit men det är absolut inget fel på den heller, så 3,5/5 kan väl anses som rättvist?

Pris: 2,40 - 3,99€
Inköpsställe: Kesko/ Viking Line
Typ: Kentish Ale
Alc.Vol: 5,4%
EBU: 31
Var gjordes testet: M/S Mariella

Stallhagen Skördefest Öl

Stallhagen har vi redan presenterat i ett tidigare inlägg så vi går rakt på sak.

Då man tittar på ölet i glaset kan man lägga märke till den ljusa koppar färgen. Ölet hade ett tjockt men kortlivat skum. Det är också värt att observera att det här är ett öl som bubblar rikligt.

Då man doftar på ölet hittar man toner av vått gräs, gröna äpplen och lite persika. Ölet är mellanfylligt med en tydlig maltig ton som sitter kvar länge i munnen och petar en i gommen. Man hittar även en liten nötig karaktär och kanske det också är lite honung som sticker fram längst bak. Det smakar helt enkelt höst, samtidigt känns smaken vattnig men ölen piggas upp av en trevlig humle kick på efterslängen.
På Stallhagen serverades det idag grillspett och fisk soppa. Jag skulle rekomendera det här ölet till grillat och kanske även till rökt fisk på svartbröd. Det här är helt tydligt ett öl som skulle växa med mat. Det är en helt skaplig kreation som visst är lite festlig med sin uppsjö av små bubblor, men det är tyvärr ingen champagne. 2,5/5

Pris: 2€
Inköpsställe: Stallhagens Gårdsbutik
Typ: Fest öl/Session
Alc.Vol: 4,7%
EBU: -
Var gjordes testet: Mansion de Klint

5 A.M. Saint - Efterfestens räddare?

Den här gången blir det ingen bryggeripresentation eftersom vi redan tidigare har bekantat oss med Brewdog. Klicka här om ni vill fresha upp minnet.

Ölet heter 5 A.M. Saint på grund av att man använt sig av 5 olika sorters humle, 5 olika sorters malt och ölets alc.vol är 5%.
Då man häller upp 5 A.M. Saint möts man av en värld med dofter. Det första man ser är ett elegenat öl med en skimmrande rödbrun nästan tegelaktig färg. Det bildar en tät och långlivad skumkrona.

Då man andas in utan att ha näsan ovanför glaset känner man en uppsjö av olika dofter. Då man går in lite närmare kan man hitta dofter som persika, mango, ananas, papaya och jordgubbar. Fan också det här börjar ju låta som en beskrivning av en Tropicana-juice, bäst att smaka på det som finns i glaset så att vi vet var vi står.

Det man först blir överraskad av är att det här är ett äkta Ale som man magiskt har kunnat peta ner i en flaska, det har nämligen ingen kolsyra överhuvudtaget. Frugtigheten som man hittade i doften återfinns ytterst enkelt i smakerna. Men fruktigheten korelerar perfekt med en krispig bitterhet och en fyllig smak. Man känner även en lätt blommig karaktär som sitter perfekt med den sammetslena konsistensen. Ölet känns lätt men samtidigt också komplext, fresht och helt enkelt unikt! Det har en lång eftersmak som påminner om mörkchoklad.

Det här kan jag tänka mig att passar perfekt till kryddstark indiskmat och furktiga desserter om man är modig kan man även ersätta portvintet som man har till chocklad desserten med en 5 A.M. Saint.

Det går inte att summera den här upplevelsen på något annat sätt än att säga att de kändes rätt. De känns som om man lärt sig av sina misstag och lyckats komponera något alldeles unikt, enastående och helt oemotståndligt. 5 A.M. Saint you are truly beautiful! 5/5 Long live the craft beer revolution!

Pris: 3,00€
Inköpsställe: Alko
Typ: Amber Ale
Alc.Vol: 5,0%
EBU: 30
Var gjordes testet: Hemma i min Mansion i Finska Kongo (Åland)

HOW IT'S MADE:

5am Saint from BrewDog on Vimeo.

St.Feuillien Triple

Sen 1873 har familjen Friart bryggt öl i den lilla staden Le Roeulx. Bryggeriet ständges 1977 men öppnade igen 6 år senare. Då hade man gjort sig av med en hel drös av lager sorter man tidigare producerat för att istället kunna fokusera på klosteröl. Ett lyckat drag kan man säga eftersom bryggeriet idag är världskänt och har funnit flera priser för sina brygder. Det mest kända ölet från Le Roeulx är St.Feuillien Triple som vi skall bekanta oss med så här lördagen till ära. Bryggeriet har vissa specifica expertiser som man anpassar på alla öl. Alla öl är över-jäst utan tillsats ämnen, ölet lagras först 1 månad på fat för att sedan genomgå en andra jäsning på flaska. De här tre sakerna gör ölet oerhört komplext så nu börjar man ju lite darra här i stolen och undra att va fan har man gett sig in på...

Färgen kan beskrivas bäst som ljust gyllene bärnsten som ligger under den vita läna och väldigt kompakta kronan. Det doftar väldigt kryddigt om ölen och man kan tydligt urskilja lakrits och annis. Dessutom kan man ana en liten undangömd fruktighet. Smakerna går väldigt mycket i samma banor. Det blir lite ingefära, lite nejlika, lite anis och en trevlig fruktighet i den långa och gemytliga eftersmaken. De kryddiga smakerna balanserar väldigt elegant och graciöst med alkohol/malt sötman som finns i ölet pga. en alc.vol på 8,5%. Ölet är som sagt väldigt komplext och man blir nästan lite överväldigad av den våg av dofter och smaker som slår in över en när man handskas med det här ölet. Det här känns deffinitivt som något man kan rekomendera åt någon med öl-intresse som vill ge sig in i djunglen av Belgiskt öl. Om man vill para ihop den mat kan man lungt ta till skaldjur men kräftor är St.Feuillien Triples bästa vän!
Hur ska man summera det här nu då? Det är ett svårt öl att kunna ha en åsikt om eftersom det är så himmla komplext att man hittar något nytt vid varje klunk. Den är flera längder bättre än det senaste klosterölet ja testade (Om ni minns Kasteel Bier?). Ja tror det här är ett öl som man måst umgås med regelbundet en lite längre tid för att kunna utveckla en bra relation till. En sak som är solklart är att det här ölet är bättre än den grå massan och får därför välförtjänta 3,2/5


Pris: 3,53€
Inköpsställe: Alko
Typ: Klosteröl Triple
Alc.Vol: 8,5%
EBU: 22
Var gjordes testet: Högskolan på Åland

Stallhagen Celebration - En Åländsk fest?

Stallhagen eller närmare sagt Ålands Bryggeri AB ligger i Finnström ca. 19km från Mariehamn och är grundat 2004. Stallhagen vill satsa på en miljömedveten produktion med närproducerade råvaror. Förut var det svårt att få tag på Stallhagen utanför Åland men idag hjälper Hartwall till med distributionen så nu finns ölet att få tag på nästan över allt.

Stallhagen Celebration har man valt att brygga för att fira att Mariehamns Stad fyller 150år. De andra födelsedags presenterna som Kongos Huvudstad får är en minifestival i Miramar-parken och FC Zenith från St.Petersburg kommer och gästar IFK. Ölet är bärnstensbrunt och bildar ett rejält men kortlivat skum. Det doftar fairy (diskmedel), våta morotsskal, råa ärter och så finns det en hel sjö av andra jordiga toner. Om man bara skulle bedömma ölet på doften skulle man lungt kunna säga att det här antagligen är robust och krispigt. Det är därför som man blir överraskad av att ölet är lent med en tydlig fruktig karaktär. I eftersmaken går fruktigheten över till en fintbalanserad maltliknande beska.
Stallhagen Celebration kan med fördel kombineras med enkla rätter på vit fisk eller gris. Celebration är nog tyvärr inget så kallat "Session Beer" pga sin höga alc.vol och aningen platta karaktär. Jag som trodde att en Åländsk fest handlade om att dricka hembränt, äta sill, dansa runt en midsommarstång och framförallt att ha kul. Stallhagen Celebration faller på det faktum att det här kanske är det mest fantasilösa festölet på en långtid, inte så att det inte skulle vara gott utan mera det att det inte erbjuder något nytt som jag sagt så många gånger förut saknar ölet en WOW-faktor. Jag tycker att ölet är rätt gott men det är tyvärr inget öl som jag minns nästa vecka. 3/5
Pris: 4,50€
Inköpsställe: Viking Line M/S Rosella
Typ: Dark LAger / Münchener
Alc.Vol: 6,0%
EBU: 26
Var gjordes testet: M/S Rosella

Sommarlov.

Ber om ursäkt för att det varit lite sparsamt med uppdateringar i Juli. Tyvärr är det så att skribenten har jobbat en del och inte hunnit utföra så mycket ölprovning som han skulle vilja. Men för att få tiden att gå tills nästa uppdatering kommer tycker jag att alla skulle kunna gå in och kiika på Pete Browns inlägg om pub service och charm, suverän läsning!

Litovel Premium

Litovel ligger i den lilla staden Litovel med ca. 10 000 invånare i östra Tjeckien. Bryggeriet är grundat 1893 och man producerar ca. 230 000 hektoliter öl vid anläggningen årligen. Det finns dock folk som påstår att man bryggt öl i staden sedan 1200-talet. För att få veta mer om Litovels historia är det bara att klicka här.

Då jag första gången stötte på den röda burken fick jag en bild av att det här igen var ett massproducerat skräp-lager (som t.ex. Budweiser, Heineken, Carlsberg, osv...) som antagligen mestadels skulle vara bryggt på majs och ris.Men till min stora förvåning då jag studerade etiketten närmare visade det sig att det är frågan om ett helmalts lager. Man kan lungt säga att förväntningarna steg en aning.

Då ölet hälls upp har det en fin gyllengul färg och bildar ett trevligt skum som dock är aningen kortlivat. Dags att dofta och spänningen stiger. Jag hittar honung, en blommig doft som påminner om en äng och maltiga toner som kan liknas vid skärgårdslimpa. Förväntningarna på den totala upplevelsen har nu stigit sig höga! Kan Litovel klara av att följa upp den rätt medelmåttiga burken och helt klart intressanta dofterna med en bra smak?
Jag höjer glaset mot munnen, tar en klunk och tuggar en aning på ölet för att fånga upp alla smaker. Det är beskt, en liten sötma kryper fram. Man anar en fin maltighet med riktigt härliga toner av honung. Beska kommer definitivt från malten och är ingen humlebeska men den klarar av att skapa en behaglig medellång eftersmak.
För att sumera upplevelsen kan man väl säga att Litovel som så många andra saker inte skall dömas enligt vad som finns på utsidan (Den fula burken) utan det som är på insidan. Burken väckte inte några stora förväntningar men under ytan hittade man ett lager öl som sticker ut ur det överfulla lager fältet till sin fördel. Det är nämligen ett riktit gott öl som passar bra i många situationer nu på sommaren gör den sig bäst till med rökt fisk på limpa och grillat vitt kött. Den når inte direkt upp i samma höjder som Macs Gold som definitivt är sommarens bästa BBQ Öl men får du inte tag på Macs Gold är Litovel Premium ett bra substitut. Efter mycket noga tänkande får Litovel 3,8/5 (De skulle ha varit en fyra men kan inte riktigt se över den risiga förpackningen)


Pris: 1,79€ (LIDL) 2,70€ (ALKO)
Inköpsställe: LIDL. Går att få på välsorterade mataffärer och Alko
Typ: All Malt Lager
Alc.Vol: 5,0%
EBU: 28
Var gjordes testet: Hemma i Borgå

Greene King IPA - A Proper Pint?

Greene King bryggeriet grundades år 1799 i Bury St.Edmunds i Suffolk. Bryggeriet är idag ett av dom största i England och står för 2-4% av öl försäljningen. Man stödjer även idrott och sponsrar t.ex. England Rugby, Cambridge United, Crusaders (Rugby League) och Mansfield Town. Kända öl från bryggereit är Ruddles County, Old Speckled Hen, Abbot Ale och Greene King IPA.

Ölet som vi skall bekanta oss med idag är Bryggereits IPA och det vann CAMRA's Gold Award 2004. Man använder bara lokala ingredienser då man gör den här IPAn.

Ölet har en fin bronsaktig färg och bildar en tät och långlivad skumkrona då den hälls ur flaskan. Den har en len aningen gräddig och maltig doft. Det doftar även lite vår om det hela. Då man får ölet i munnen har det en mjölkig textur och man anar små toner av honung som sedan följs upp av en maltig beska. Det som måster sägas är att ölet var en riktig hit med en sallad som sällskap men då man öppnade andra flaskan och skulle dricka ölet utan tilltugg blev det en riktig miss. Man märkte fort att ölet har svårt att stå själv och saknar karaktär. Detta kan bero på den relativt låga alc.vol som ligger på endast 3,6%. Den låga alkoholhalten räddar inte direkt ölet då det gör det i princip oanvändbart som sessions öl. Däremot kan man bra tänkta sig att servera det som ett förrätts öl med just en sallad. Njaah ett riktit swing and a miss öl. Undrar hur dom vann The Gold Award för i min mun är det här ingen vinnare. Så jag säger skärpning och ger Greene King en ynklig 2/5 endast på grund av att den förgyllde min ganska tråkiga sallad men sedan snabbt föll ner för trapporna.

Pris: £1,75
Inköpsställe: ASDA
Typ: IPA
Alc.Vol: 3,6%
EBU: 25-35
Var gjordes testet: Ash Gardens, South Marston

Asahi Super Dry - The Rising Sun

アサヒビール株式会社 Asahi Bīru Kabushiki-gaisha är en av Japans ledande dryckes producenter, detta status fick dock bryggeriet först 1987 då ölet Asahi Super Dry blev världskänt efter en intensiv marknadsföringskampanj. Företaget är baserat i Tokyo men grundat i Osaka. Öl har producerats av bryggeriet sedan 1889. Asahi betyder den stigande solen på japanska och sägs symbolisera tro, hopp och inspiration.

Jag har hört blandade åsikter om det här ölet det som dock har fastnat bäst måste vara när Madventures Riku & Tunna skrev att ölet är det bästa ölet någonsin men inte på grund av smaken utan på grund av dess användbarhet. Ölet sägs även kunna avnjutas i vilken temperatur som helst.

Ölet har en vacker gyllen-gul färg men en medellång skumkrona. Ölet har en lätt doft av vått gräs och hö, man kan även ana fruktiga toner. Då man avnjuter ölet hittar man ett lätt öl som är maltigt och aningen brödigt. Svårt att sätta fingret på specifica smaker... Men upplevelsen är väldigt torr och fräsh. Ölet passar bäst med sushi och sashimi men går också väldigt bra ihop med kryddstarka asiatiska rätter. Kan även rekomenderas som en bra kompis att ha med sig i en kylväska på stranden.

För att summera vill jag säga följande:
Asahi är inte som en kvinna, den kräver inte att du har framtidsplaner, ambitioner och fyrk. Den har en simpel och vacker existens. En öl som alla känner till men få i väst provat på. Simpel, vacker och lätt som en sommarbris är vad Asahi är bäst på att vara. 2,5/5

Pris: £3,60
Inköpsställe: YO! Sushi, Cardiff
Typ: Dry Lager
Alc.Vol: 5,0%
EBU: 16-18
Var gjordes testet: YO! Sushi, Cardiff

Summer Lightning!!! sscccchhhwiiiiing!

This is the story about the perfect pint and how it was discovered. Hop Back är ett engelskt micro-bryggeri som ligger i Downton, Wiltshire. Man brygger Summer Lightning, Crop Circle och GFB. Bryggeriet grundades av John och Julie Gilbert 1986 och man bryggde ölet vid Wyndham arms i Salisbury. Idag ligger bryggereit i Downton och äger 11 pubbar i regionen.

Drycken är gyllene då den landar i glaset och bildar inte så mycket skum, men det gör nästan ingen Real Ale. Då man lägger näsan i blöt känner man fina toner av citrus, nyklippt gräs, honung och persika. Om man efter detta känner sig tillräklit övertygad och vågar ta en klunk så kommer man att uppleva ett öl med en rejäl humle beska med smak av gröna äpplen som övergår i tropiska frukter på finishen. Ölet kan beskrivas som lätt och uppfriskande. Ett väldigt bra exempel på ett bra sommar öl. Ölet passar bra med Fajitas, grillat och sallader. Kan lungt säga att det här var sommarens positiva överraskning och det blir ganska enkelt 5/5. Ett av dom stopen jag njutit mest av i hela mitt liv! The Perfect pint? Maybe, at least it came pretty fucking close... (Förlåt om inlägget blev aningen kort och tråkigt, hade tyvärr ingen större inspiration till att skriva något mer idag.)

Pris: £3,75
Inköpsställe: Ox Row Inn, Salisbury
Typ: Pale Ale
Alc.Vol: 5,0%
EBU: mycket
Var gjordes testet: Ox Row Inn, Salisbury

Mac's Gold - Oh Baby IT IS GOLDEN!

McCashin's Brewery är ett micorbryggeri som ligger i Nelson, Nya Zeeland. Där produceras allt från vatten på flaska till öl, cider och vin. Som trevligt små fakta före vi ger oss in på ölet kan vi nämna att innan Mac's öppnade sina dörrar 1981 fanns det bara 2 bryggerier i hela Nya Zeeland!

Då man lätt doppar näsan i glaset och drar in känner man maltiga toner, rostat bröd kombinerat med citrus och hö. Väldigt friskt och fräscht! Då ölet väl landar på tungan hittar man ett medel fylligt öl, med en fräsch krispig beska och lätt maltighet med undan gömda toner av caramelliserat socker. Eftersmaken är välbalanserad och örtigt frisk. Mac's Gold är bästa vän med dina bästa vänner och gillar precis som dem att umgås över en hamburgare under en solig sommar kväll. Mac's Gold är lätt min favorit hel malts lager! 4/5 (Stort plus för flask designen!)

Pris: £3,80
Inköpsställe: Gourmet Burger Kitchen, Oxford (Finns att få på Aussie Bar i Helsingfors!)
Typ: All Malt Lager
Alc.Vol: 4,0%
EBU: Ingen aning
Var gjordes testet: Gourmet Burger Kitchen, Oxford

Kasteel Bier - Slott och kloster leder inte alltid till ett lyckligt slut...

Kasteel Bier bryggs i den belgiska små staden Ingelmunster av Van Honsebrouck bryggeri. Öl bryggandet började här år 1900... Det är ungerfär all info som finns att hitta om bryggeriet och ölet. Så tyvärr kommer det ingen mer detaljerad historik den här gången utan vi hoppar direkt till analysen.
Till färgen är ölet mörk brunt och bildar en nätt krona i glaset. Den höga alkoholhalten i ölet gör doften ganska stickig men mina tankar förs till vin och ölet doftar aningen som en typisk Riesling. Då man tar en klunk av ölet chockas man av den sirappiga konsistensen och den överväldigande sötman. Man hittar mycket frukt och bär och de mest tydliga smakerna för mig är körsbär och honung. Ölet är väldigt fylligt men har en ytterst svag beska. Detta är ett öl som definitivt vinner på att vara maltigt. Man känner sig omtumlad efter en klunk fortfarande i ett akut chocktillstånd, och man hittar sig själv tänkande "vad fan har jag druckit?". Det är helt klart ett specielt Öl som kräver en mycket speciel drickare. Dessutom är priset ganska magstarkt för alla som inte är ute efter en 5€ fylla för det är precis vad det här ölet har att bjuda på. Jag tyckte inte att det här ölet var gott, visst är det drickbart, men vill man egentligen dricka det? 1½/5

Pris: 3,99€
Inköpsställe: Alko
Typ: Barley Wine/ Belgian Strong Ale/Kloster Öl
Alc.Vol: 11%
EBU: 16
Var gjordes testet: Högskolan på Åland


Mer Fantastisk Serie Humor Hittar Du På BASSES BÄSTA!

Punk IPA - Anti-establishment Beer!

Brewdog grundades år 2006 i Fraserburgh, Scotland. Bryggeriet har växt och är idag Scotlands största sjävlständiga bryggeri med en produktion på 120 000 flaskor per månad. Öl bryggningen sker fortfarande enligt en traditionell hantverksmetod. Brewdog har vunnit flera priser och har även några specialitetär: "Sink The Bismark" är världens starkaste massproducerade öl med sina 41% alc.vol. "The End Of Historty" håller världsrekord för världens starkaste och dyraste öl. Det är 55% och flaskorna såldes paketerade i små uppstoppade djur för ett fint pris på £700, bara 11 av 12 producerade flaskor såldes då den första skänktes till BeerTapTV. Bryggeriet har länge varit en personlig favorit och jag ser det som himmelriket. Aldrig har jag stöt på öl av sådan kvalitet tidigare och dessutom är utbudet brett så det finns någonting för var och en.

Punk IPA är en India Pale Ale med mycket attityd. Till färgen är den skimrande gyllene orange med en fin tät vit skumkrona. Då man hälsar på ölet hittar man toner av mango, persika och ananas som för tankarna till Solero glass. Då man fuktar strupen känner man igen mango, persika och passionsfrukt och plötsligt blir man slagen rakt i ansiktet av den kraftiga och robusta humlebeskan. Ölet är väldigt krispigt, det drar till i munnen och eftersmaken har ordentlig humlebeska med toner av fläder. Jag tror jag har hittat mitt nya favorit öl! Bryggeriet rekomenderar ölet med Curry, äppelpaj, tryffel och gorgonzola. Se så iväg till affären and be ready to be amazed! 5/5 SKÅL MOTHERFUCKERS!

Pris: £1,59 / 3,02€ (Igen en suverän produk överprissatt av alko!)
Inköpsställe: Brewdog beer shop/Alko/Välsorterade K-butiker (billigare än hos alko!)
Typ: IPA
Alc.Vol: 5,6%
EBU: 45
Var gjordes testet: Club Cottage, South Marston, UK!


HOW IT'S MADE!:

Punk IPA from BrewDog on Vimeo.

Karhu III - En gammal bekant

Karhu är ett välbekant Öl för alla Finländare. Karhu är det mest sålda ölet i Finland. Karhu ägs och bryggs av Sinebrychoff som är en del av den danska Calrsberg koncernen. Karhu har bryggts sedan 1920 men bryggandet av den älskade Karhu III inleddes 1961 vid bryggeriet i Björneborg. År 2009 bestämde sig Sinebrychoff för att lägga ner tillverkningen i Björneborg och flyttade Karhu produktionen till Kervo, ett beslut som inte var så hemskt populärt i Björneborg. Receptet för det moderna Karhu ölet är framtaget av Bryggerimästare Ilkka Vanhatalo vid bryggeriet i Björneborg.

Till färgen är den välbekanta björnen gyllenbrun och den skapar en lätt vit skumkrona. Då man doftar på ölet kan man hitta citrus och råa äpplen. Ölet har mycket smak för att vara ett finskt standard lager, det är äningen söt och gräsigt och har en fin balanserad men ganska lätt beska.

Karhu är inget gourmet öl men det passar ändå ganska bra ihop med allting. Karhu är som en gammal vän som aldrig sviker en. Man är stolt då man bjuder utländska gäster på en Karhu och vi har alla massvis med minnen förknippade med detta ädla lager öl från Björneborg. Som Öl 3/5 som en räddare i nöden, trogen vän och någon att dela minnen med 5/5!

Pris: 1,38€
Inköpsställe: Alko
Typ: Lager
Alc.Vol: 4,6%
EBU: 15
Var gjordes testet: Hemma i Borgå

Fuller's London Pride - Something to be proud of?

Fuller's är ett bryggeri grundat vid Griffin Brewery, Chiswick, London år 1845. Fullers äger även ca.365 pubbar, barer och hotell i och omkring London. Grundaren Anthony Fuller grundade även föreningen Independent Family Brewers of Britain. London Pride är mest känt för britterna som ett 4,1% fatöl men ölet säljs runt omkring världen som ett 4,7% pastoriserat flasköl. Det är även detta komplexa flasköl som jag stiftat en närmare bekantskap med. Ölet har en tilltalande gyllen brun färg men skapar tyvärr inte någon imponerande skumkrona. Då man doppar näsan i glaset märker man snabbt hur komplext ölet är och man blir överväldigad av dofterna som inkluderar Honung, Gräs, Malt och Surdeg. Komplexiteten fortsätter även i smakerna där man hittar en fin balans mellan humle beska och en ren fräsch bitterhet. Ölet är väldigt brödigt och man känner fina toner av Surdeg och Honung som övergår i väldigt vackert balanserade och inbjudande malt toner. Ölet känns även väldigt lent och aningen smörigt i munnen och kan beskrivas som fylligt. Kommer själv inte på någon maträtt som jag skulle kombinera det här med men kanske en fin köttgryta eller en paj. För mig är det här ölet som bäst precis som det är och det förtjänar verkligen 4,5/5. London you can be proud! Och snälla ni kom ihåg att inte våldta en så här vacker produkt med att häva ölet rakt från flaskan för då kommer det inte till sin rätta, ett stop eller en tankard rekomenderas varmt.

Pris: £3,30
Inköpsställe: South Marston Hotell (OBS! Finns att få i Finland i välsorterade KESKO butiker!)
Typ: Premium Ale (Bitter
Alc.Vol: 4,7%
EBU: 30
Var gjordes testet: Club Cottage, South Marston, UK

Road Dog Porter - American Ale Crafting Since 1990

Flying Dog har en historia full med triumfer. Bryggeriet grundades 1990. Det var det första bryggeriet i Aspen på 100år. Ett år senare vann man Best Pale Ale med sitt suveräna Öl Doggie Style vid The Great American Beer Festival. Bryggeriets produkter blev snabbt väldigt populära och man expanderade snart sin verksamhet och flyttade produktionen till Colorado. 2004 öppnade man ett andra bryggeri i Frederick, Maryland, 2008 flyttade man hela produktionen till komplexet i Maryland. Men huvudkontoret är fortfarande i Denver, Colorado. Det speciella med Flying Dog är att man anväder Ralph Steadmans ilustrationer på sina etiketter. Road Dog var också den första produkten att bära Ralphs konst på etiketten.
Road Dog är en porter, då man häller upp den har den en fin kaffebrun färg med en nätt vit krona. Då man börjar dofta på ölet hittar man två väldigt starka och för porter typiska dofter; Kaffe och Choklad i bakgrunden spökar även någonting som liknar honung, man hittar även en del fruktighet precis som i finare former av choklad. Då man smuttar på en Road Dog känner man en fin krispig smak av kaffe. Man hittar även citron och en fruktighet som påminner om torkade plommon. Ölet är också ganska tungt och maltigt har hört folk beskriva det "som att dricka lös gröt med kaffe". Måste medge att den här formen av maltighet inte är för nybörjare. Man lyckas dock få fram en fin maltbeska och man kan säga att ölet är fylligt och fruktigt med en lång torr efterbeska. Ölet passar bra med all form av mörkchoklad, grillat och torkade frukter. Det här är ett öl med personlighet som jag varmt rekomenderar. Om någon blev intresserade rekomenderar jag även att testa resten av bryggeriets produkter eftersom jag helt litar på deras slogan "Good Beer, No shit!". Det finns fortfarande spår av riktig öl-bryggning i USA. 4,5/5

Pris: 3,13€
Inköpsställe: Alko
Typ: Porter
Alc.Vol: 6%
EBU: 40
Var gjordes testet: Högskolan på Åland

Stella Artois - The Best Of Belgium?

Stella är något som dricks i mängder här i ö-riket. Man kan ju inte sitta och se på som ett fån utan man måst ju dyka in o testa "what all the fuzz is about". Stella har bryggts sedan 1926 i Leuven. Det finns egentligen inte så mycket intressant i Stella Artois historia förutom en liten detalj. Stella bryggdes frånbörjan endast till försäljning kring Jul. Stella är alltså egentligen ett julöl! I år kommer Stella Artois även att lansera en Cider för den Brittiska marknaden vid namn Stella Artois Cidre.
Det blir inte så hemskt mycke mer intressant då det väl kommer till provsmakningen. Till färgen är ölet gyllene och det bildar ett väldigt tunt och kortlivat skum. Då man tar in dofterna får man försöka några gånger före man hittar något som står ut. Det doftar mest halm och humle men man kan också hitta toner av unken vind i ett gammalt hus. Smaken är rätt tilltalande men står inte ut i den överfulla divisionen av Lager. Man känner en lätt sötma och en smak som påminner om fudge. Ölet är fylligt med en lång och fint balanserad eftersmak. Stella skulle vara ett perfekt party öl om det inte skulle kosta 2,55€ för en liten flaska. Britterna har anammat Stella som just precis ett party öl och ett stop brukar inte vara dyrare än £2. Men vist är Stella gott men det erbjuder inget extra och inget nytt. Stella är det så kallade säkra kortet. Verkligen inte the best of belgium. 3/5

Pris: 2,55€
Inköpsställe: Alko
Typ: Lager
Alc.Vol: 5%
EBU: 18
Var gjordes testet: Högskolan på Åland

Guinness Special Export Stout - St.Patrick's day special

Eftersom det är St.Patricks Day imorgon så ska vi göra en snabb uppdatering om den lite tyngre Guinnessen för er alla som kanske trötnat på den vanliga. (Förstår inte hur man kan göra det) Den vanliga Guinnessen är ett av mina favorit öl så det skall bli intressant att se vad Special Export har att hämta till bordet. Special Export bryggdes ursprungligen med en högre alkoholhalt än standard Guinness för att klara av sjö resan till Afrika där ölet var populärt i dom Brittisk kolonierna. Special Export var också det första av Guinness tillverkade ölet att bli pastoriserat.
Till färgen är även denna natt svart och lämnar kvar den för Guinness typiska tjocka och sammetslena vita kronan. Det doftar toffe och fudge om den här, väldigt smöriga och tilltalande aromer. I munnen är ölet lent och man känner smaker som jullimpa och nejlikor. På grund av den höga alkohol halten känner man även en tydlig sötma. Ölet passar bra till efterrätter gjorda på mörkchoklad eller kaffe. Har även läst att den lär vara fantastisk till ostron... God knows. Jag föredrar fortfarande den vanliga guinnessen, men inget fel på denna, 4/5

Pris: 4,24€
Inköpsställe: Alko
Typ: Stout
Alc.Vol: 8%
EBU: 37
Var gjordes testet: Högskolan på Åland

Wells Bombardier - En engelsk skatt

Denna bitter bryggs av Wells, samma bryggeri som brygger Waggle Dance som jag tidigare har bekantat mig med. Det som dock är värt att nämna om Bombardier är att ölet är English Heritages officiella öl. Vid tillvärkningen får man endast använda engelsk malt, humle, jäst och vatten. Ölet går att få tag på både i flaska och på burk dessutom finns det tillgängligt på fat som Real Ale.
Till färgen är ölet mörk coppar och bildar en fin tät, liten och långlivad krona. Då man sticker näsan i glaset och doftar kan man hitta fruktighet som påminner om torkade frukter, mjuka malt toner, grädd cola, gräs och en lätt metallisk doft. Smakerna spelar ganska bra ihop med dofterna först känner man det fruktiga som sedan snabbt förvandlas till väldigt bittra och krispiga sensationer. Balansen mellan beska och maltighet kan man säga att är på plats. Ölet ger även ifrån sig peppriga och kryddiga toner. Passar garanterat bra till äkta engelsk "pub grub" och KÖTT! Jag har haft turen att få smaka på både flask versionen som ligger på 5,2% och Real Ale versionen som ligger någonstans kring 4% alc.vol. Och jag måste säga att jag föredrar Real Ale versionen. För engångs skull är smakupplevelsen bättre i ölet med lägre alkoholhalt. För mig är bombardier en bitter som är lite bättre än den grå massan på grund av att den faktist förtjänar namnet bitter då den är extremt besk och bitter. Flask versionen får 3,5/5 och Real Alen får 4/5

Pris: £4 (4x225ml flaska) / £3,20 (Pint of Real Ale)
Inköpsställe: Sainsbury's / The Camden Eye
Typ: Bitter
Alc.Vol: 5,2% / 4%
EBU: Not a clue, inte ens intensivt användande av google gav resultat
Var gjordes testet: Club Cottage, South Marston, UK / The Camden Eye

Crabbie's Ginger Beer - Får man krabbis av det?

Crabbie’s blev inhandlat bara på grund av att öl bryggt med ingefära låter väldigt, väldigt intressant och spännande. Craebbies bryggs av John Craebbies & Co i Glasgow. Bryggeriet har funktionerat sedan 1801. Ingefäran hämtas från fjärran östern och flaskan bär än idag det skotska handelskompaniets elefantsigil. Ingefäran blandas med kryddor, frukt och andra ingredienser enligt ett hemligt recept i ölet och får macerera i 8 veckor. Sedan är ölet färdigt att avnjutas, bryggeriet rekomenderar att man avnjuter bryggden med is och citron.
Med denna information i bakfickan åkte korken av. Man möts av en distinkt doft av ingefära. Till färgen är ölet ljust bärnstens aktigt och bildar inte så värst mycket skum, men det som uppstår är löddrigt och kortlivat. Då man doftar på ölet fylls näsan av aromer och man hittar mycket frukt, någonting som påminner om mormors mjöd och en väldigt tydlig och stark doft av ingefära. Då man tar första klunken chockas man lätt av att ölet är ganska så sött. Det är dock inte sliskigt utan väldigt friskt. Jag finner smaker så som ingefära, vanilj, citrus och en lätt örtighet. På efterkälken kommer det en brännande ingefära och kryddighet som känns tydligt i munnen. Skulle definitivt rekomendera ölet på en solig sommardag med bra polare ute i någon park med en påse chips och massvis med skitsnack. Kan också tänka mig att ölet passar bra till Sushi, asiatisk och indisk mat, detta är dock bara en vild gissning som måste utforskas. OBS! Gillar man inte ingefära kommer man inte att gilla det här ölet. Som tur är tycker jag om ingefärans egendomliga smak, 4,5/5. (Skulle antagligen bli 5/5 om jag hade haft is och citron till hands.

P.s. Tror inte att det är möjligt att drabbas av krabbis av en dryck med blotta 4% (Challenge accepted!)

Pris: £2,05
Inköpsställe: Sainsbury's
Typ: Ginger Beer
Alc.Vol: 4%
EBU: Not a clue
Var gjordes testet: Club Cottage, South Marston, UK

Novopacké Pivo Speciál - Något speciellt?

Novopacké bryggs i den Tjeckiska staden Novo Packa. Bryggeriet grundades av stadens invånare 1871 med det simpla målet att brygga öl. Då man tog fram sin Pivo Speciál använde man sig av 4 olika maltsorter, humle från orten kring staden samt vatten från bryggeriets egna brunn och jäst. Låter som att ingredienserna till någonting stort. Men tyvärr är det ganska lätt att ta små snedsteg.
Till färgen påminner ölet om ljust kaffe med en rejäl skumkrona. Det är ungefär där det goda tar slut. Det lukar våt hund och ull så pass mycket att det är aningen obehagligt. Smaken är väldigt besk med en tydlig fyllig sötma. Är man riktit noga kan man hitta lite fruktiga toner. Eftersmaken påminner dock mera om att tugga på en våt ylletröja. Inte riktigt någon höjdare. Alko rekomenderar dock ölet till Gris, Lamm, Nöt och grillat. Jag rekomenderar att lämna ölet där ni hittade och helst täcka in det med någonting som hindrar andra från att hitta det. Undrar om ett får dött i brunnen i Novo Packa? 1,5/5

Pris: 2,65€
Inköpsställe:Alko
Typ: Dark Lager
Alc.Vol: 6,3%
EBU:29
Var gjordes testet: Högskolan på Åland

Marstons Old Empire IPA - Gammalt men gott

Marstons bryggeri ligger i Burton upon Trent och staden blev väldigt känd under 1800-t för att brygga den bästa ölen för export till Indien. Man använde väldigt mycke humle samt lät ölen åldras i ekfat så att den skulle klara av seglatsen till Indien. Ölets färg är mörk koppar och det bildar inte så värst mycket skum. Då kapsylen flygit av och ölet blivit upphällt fylls näsan med en stark humle arom med toner av vått gräs. Ölet är såpass bittert att det känns som om man skulle ha en liten tomte inne i munnen som vrider om kinderna på en. Man hittar friska toner av appelsinskal och grapefrukt i smaken. Dessutom får man en fint balanserad örtighet och humle på efterslängen Fy fan va gott det är! Alkohol styrkan på 5,7% hjälper till att lyfta fram citrus aromerna då munnen väl vant sig med bitterheten. Efterbeskan är lång och behaglig och smakerna utvecklas ytterligare i munnen. Dessutom är det inte så mycket kålsyra villket gör ölet aningen mjukare än vanlig flask IPA, detta bidrar till att höja drinkabiliteten. Har dock svårt att säga till vad man skulle kunna dricka ölet då det har väldigt starka smaker som lätt kan ta över. Kan passa fint med en hemma gjord burgare med lite rosmarin i smeten. Jag skulle rekomendera att använda ölet i tillagningen av en köttgrytta typ Cornish Beef stew med mycket örter. Det här ölet får 5/5 måste säga att jag har ännu inte stött på en så här behaglig IPA.

Pris: £2,02 / 3,68€
Inköpsställe: Sainsburys / Alko
Typ: India Pale Ale
Alc.Vol: 5,4%
EBU:31
Var gjordes testet: Club Cottage, South Marston, UK

The Argentinian Sun

Man kan säga att intresse nivån sköt i höjder då man fick höra att man skulle få testa Quilmes. Quilmes är nämligen det mest populära ölet i Argentina, alla dricker det och alla gillar det, ungefär som Koff och Karhu hemma i Finland. Kapsylen flög av och provsmakningsglaset fylldes. Det första man ser komma ut ur den enkla men stiliga flaskan är ett öl som är lätt gyllene med ett kort men löddrigt skum.
I dofternas underbara värld känner man svaga blommiga och örtiga toner men det doftar faktist mest helt vanlig standard öl. Då var det dags att fukta läpparna med Latin-Amerikas stolthet. Det första man märker är att det är mycket mer smak än i dom för nästan alla välbekanta mexikanska konkurrenterna Sol och Corona. Detta betyder dock automatiskt inte att det smakar mycket... Man hittar lite rostade malt toner och ölet är aningen gräddigt med en ganska låg syra. Det är friskt med bubblor vilket gör ölet till en bra törst-släckare. Kan rekomenderas till en solig dag på stranden eller till en bastu kväll som ett ordentligt hävar-öl. Man kan nämligen lätt dricka en 8-10 stycken. Alltså ett ultimat gör mig full öl (Det klarar ölet bra eftersom alkoholhalten ligger på 4,9%), enda nackdelen är ju förstås priset på 2,13€.

Argentina är känt för sina viner och jag skulle nästan rekomendera att man håller sig till landets vin utbud. Ölet får 2/5 med motiveringen att det smakade lite för lite och erbjöd ingen WOW! upplevelse, det var helt enkelt lite för tråkigt.

Inköpsställe: Alko
Pris: 2,13€
Typ: Internationell Lager
Alc.Vol: 4,9%
EBU: 10
Var gjordes testet: Högskolan på Åland

Brains a pint best served cold.

Där sitter man i en buss och åker ner mot hamnen i Cardiff då man plötsligt ser en stor byggnad med texten BRAINS - The Welsh Brewery på väggen. I den stunden bestämde jag mig för att ta och smaka på Brains.
Bryggeriet är grundat 1882 av Sameul Arthur Brain. Bryggeriet ligger idag söder om Caridffs järnvägsstation. Byggnaden som bryggeriet urssprungligen låg i har förvandlats till ett bar och restaurang komplex där t.ex. Cardiff Hard Rock Café håller till.

Jag valde att testa Brains Welsh Stout. Till färgen var den svart som natten med ett tätt och långlivat skum. Doften var aningen söt med tydliga toner av både kaffe, malt och surdeg. Då var det dags för den första klunken. Ölet är förvånande lätt för att vara en stout och rinner ner bra. Det smakar mämma, kaffe och mörk choklad. Sen märker man att man inte känner av nästan någon beska als och att ölet är lent som sammet. Eftersmaken är lång och maltig. Ölet visar dock sin svaghet då det hunnit bli varmt och då känns det faktiskt aningen blaskigt. Kan dock bra tänka mig att svepa 2-3 Brains som törst-släckare en varm sommar kväll på terassen. Ölet passar dock väldigt bra med den Walesiska specialiteten Blanchbite. 2,5/5 är mitt betyg!


Inköpsställe: Terra Nova, Cardiff Bay, Wales
Pris: £2,65
Typ: Stout
Alc.Vol: 4,1%
EBU: -
Var gjordes testet: Terra Nova, Cardiff Bay, Wales

Wells Waggle Dance - Ett Bi-sting

Wells hör till Wells and Young och de brygger en hel massa öl. Waggle Dance är dock något alldeles speciellt... Det är en öl osm görs som en pale ale men man tillsätter lite organisk syd-amerikansk honung för att locka fram fruktigheten. Skummet är långt, rikligt och väldigt tätt. Färgen är väldigt... jaa-a... lik honung, vilket i och för sig är logiskt. På näsan märker man lätt gräsighet, rikligt med citrus och gröna äpplen och aningen blommig toner. I munnen märker man att man använt en pale ale som bas det är väldigt torrt och krispigt man känner av att det använts rikligt med humle. Men samtidigt är den fruktig men honungen känner man av endast en kort stund på eftersmaken.Det som dock förvånar en mest är att ölen inte alls är söt som man skulle tro då man har med honung att göra. Men i vilket fall som helst så passar ölen väldigt bra i min mun och kan dessutom med fördel rekommenderas till både söta och salta snacks. Detta är en öl som sitter väldigt bra i min mun och dessutom vill jag höja en skål för den otroligt estetiska flaskan. 4/5 jävla gott!

Inköpsställe: Sainsbury's
Pris: £1,93
Typ: Golden Ale
Alc.Vol: 5%
EBU: 35
Var gjordes testet: Hemma i The Club Cottage i South Marston

Courage Best - Real Cask Beer Made In England

Då var det dags för den första öl-uppdateringen från England. Var ute och gick i byn idag och råkade hitta den lokala pubben The Carriers Arm och bestämde mig för att gå in och avnjuta en Pint. Vid disken bestämde jag mig sedan för den lokala Courage Best Bitter en Real Bitter Ale som dras upp från sitt träfat med handpump. Courage Best har bryggts i 200år har en alkohol styrka på 4% och finns endast tillgänglig i sydvästra England. Courage Best är även rugbyälskarnas favorit eftersom de sponsrar de största klubbarna i området nämligen Plymouth Pirates och Exeter Chiefs.

Jag fick ett stop fyllt ända upp till kanten enligt äkta Engelsk maner. Engelsmännen vill nämligen ha sina stop fulla med minimalt med skum eller froffing som dom kallar det. Detta är en kunskap som jag ännu inte lyckats bemästra under mina 5 timmar bakom bar disken på Hotellet, hoppas man lär sig. En lokal bonde John har redan förbjudit mig från att hälla upp hans öl då han tycker att det blir för mycket skum i stopen som jag gör. Anyway, det lilla skummet som fanns på mitt stop var tjockt och långlivat och lämnade fina ringar i glaset då man drack. Till färgen är ölet mörk bärnsten. I doften kan man hitta gröna äpplen, malt och friska fruktiga toner. Då man får ölet i munnen märker man att det är äkta färsk-vara eftersom det helt saknar kolsyra. Vi i norden är vana med kolsyra nånting som mest används som konserverings medel här i England. (Engelska fat-öl av typerna Stout, Bitter & Ale är sällan kolsyrade.) I ölet hittade jag en maltig smak med mycket humle och toner av persika. Ölet hadde en gemytlig efterbeska som var aningen söt och relativt lång. Ölet får 3,5/5 och upplevelsen 5/5.

Inköpsställe: The Carriers Arm, South Marston, Wiltshire, UK
Pris: £2,55
Typ: Bitter Cask Ale
Alc.Vol: 4%
EBU: -
Var gjordes testet: The Carriers Arm

Budweiser - "Why is American beer served cold ? So you can spot the difference to piss." - David Moulton.

Budweiser är en Amerikansk internationell lager som ursprungligen bryggdes av Anheuser-Busch. Idag bryggs dock ölet på licens av flera olika bryggerier i USA. I tillverkningen använder man sig av 30% ris för att ersätta en stor del av kronmalten. Detta öl är alltså inget helmalts öl! Budweiser har lyckats bli det största "öl-märket" i USA på grund av mycket lyckad marknadsföring. Till produktfamiljen hör också den oerhört populära Bud Light samt den mindre kända Bud Ice. Det är också värt att notera att Budweiser är ett av de få bryggerier som överlevde förbudstiden i USA. Det ryktas om att man klarade av förbudstiden med att sälja realtivt billig öl åt Al Capone.

Då man öppnar flaskan har man en del förväntningar. Det står King of beers på etiketten, flaskan var lite dyrare än annan internationell lager och märket har ett bra rykte. Häller upp ölen i glaset observerar att skummet är medel långt men tunt och färgen är halmgul. Sedan gör jag näsan redo för en doft analys. Detta tycks dock vara en omöjlig uppgift eftersom ölet ger ifrån sig lika lite aromer som ett glas mineralvatten. Efter otaliga försök att få nån sorts doft intryck ger jag upp och gör mig redo att ta en klunk. Det första som slår en är att det är väldigt lite kolsyra jämfört med finsk internationell lager (Koff, Karhu, Sandels osv.). Det är inte bara lite bubblor och doft utan tyvärr också väldigt lite smak. Det smakar lite surdeg och ölet saknar en ordentlig fresh beska. Det här var ett väldigt platt öl som inte var stimulerande på någon nivå. Kan rekommenderas om man gillar att urinera, jag har nämligen stora svårigheter med att hitta något annat användningsområde för Budweiser än vätskeutdrivare. Blaskigt, platt och en stor besvikelse tror jag att bäst summerar upplevelsen. Man får hoppas att de som säger sig gilla den här ölen lever i en bubbla av okunskap eller sörja över att de blivit hjärntvättade av en effektiv och glamouriserande marknadsföring.
King of beers? Not really! 1/5

Inköpsställe: Alko
Pris: 2,36€
Typ: Internationell Lager
Alc.Vol: 5%
EBU: 11
Var gjordes testet: Hemma i Borgå



OBS! Budweiser får inte blandas ihop med det Tjeckiska kvalitets ölet Budvar från staden České Budějovice.

Weihenstephaner Vitus Weizenbock - Man blir tydligen stark av vete

Weihenstephaner Vitus Weizenbock är en Weißbier med en bocks volym%. Vitus bryggs av Weihenstephaner som påstår sig vara världens äldsta bryggeri. Det påstås att bryggeriet är grundat vid klostert i den lilla staden Weihenstephan i Bayern år 725. Officiel bryggeri licens utfärdades 1040 och det är det datumet bryggeriet använder i sin marknadsföring.

Till färgen är denna Weiznebock orange med ett för Hefeweißen typiskt tjockt och långt skum. De dofter jag hittade inkluderar toner av karamell, körsbär och tro det eller ej smultron! Smakerna går i samma banor det är sött, karameller, toffe och körsbär.
Den här ölen passar nog antagligen bäst till bratwurst och surkål men den klarar sig ypperligt på egen hand. På grund av den söta och karamellaktiga smaken är det här ett öl som även passar många mer kräsna drickare (kvinnor). Man skall dock vara försiktig för en alkoholhalt på 7,7% kan snabbt åstadkomma minnesluckor och ångest dagen efter. Avnjuts helst under fest, vardag eller egentligen när som helst 3,5/5

Inköpsställe: Alko
Pris: 3,98€
Typ: Weißbier/bock
Alc.Vol: 7,7%
EBU: 14
Var gjordes testet: Högskolan på Åland